Building Button

Tagg: gravid

Profylax

Igår var jag och Royden på en profylaxkurs på barnmorskemottagningen. Självklart fick vi göra massa töntiga andningsövningar som vi måste träna på hemma, samt massage- och avlastningsställningar att prova oss igenom för att se vad som fungerar.

Jag har jordens känsligaste skelett och det innebär att om någon vidrör de områden där det bokstavligen bara är skinn och ben (nyckelben, smalben osv) så gör det fruktansvärt ont. När vi då skulle prova en avlastningsövning där Royden skulle trycka ihop bäckenet på mig, t ex, kan ni ju tänka er hur avslappnande det var.

Efter allt detta så fick vi se en film där man fick följa två kvinnor som, på film, går igenom det jobbigaste värkarbetet samt förlossningen.

”Ingen har tyckt att den är för jobbig att se, ingen har gått ut ur rummet vad jag vet.” – Barnmorska

”Det var en jättebra film!” – Deltagare

Eh… Okej. Vi fick se dessa kvinnor ha så olidligt ont, må dåligt, nästintill däcka av lustgasen, skrika och bara allmänt rent helvete. Jomenvisst, jättebra film…

Är det verkligen bara jag som tycker att det här är läskigt? Alla andra gravida par vi har stött på är så jäkla världsvana och förberedda. De barnmorskor vi har pratat med tycker att det nästan är lite löjligt att jag är rädd för vissa saker.

”Prata med din partner!” får man höra hur mycket som helst. Jaha? Och vad ska han göra åt saken? Han blir ju bara mer orolig ju fler saker jag skriver upp på Jag-är-rädd-för-detta-listan. Han känner sig redan otillräcklig och är rädd för att han inte ska kunna hjälpa mig. Vi pratar om det så mycket vi kan och orkar, men jag har svårt att vara stöttande gentemot honom just nu.

Han sa själv igår ”Till och med jag blev rädd när vi såg filmen, och jag behöver inte ens gå igenom det.”

”Ni är ju ett team, ni föder ju barn tillsammans!” – Barnmorska

Åh, vad jag önskar att det var så, att man kunde turas om lite, men det är inte så! Han kommer vara ett otroligt ovärderligt stöd för mig vare sig han tror att han kan eller inte, men det är jag som föder barn. Och jag är fortfarande rädd.

Magen vecka 33

20111203-221010.jpg

Vecka 33

Igår var vi på förlossningsföreläsning på Huddinge Sjukhus. Tanken var nog att lugnt informera blivande föräldrar om hur en normal förlossning går till, och att på något vis göra de nervösa blivande mammorna mindre nervösa och få dem att känna att de har mer kött på benen inför förlossningen.

Jag mådde dåligt under hela föreläsningen och nu vill jag verkligen inte mer. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag känner mig mer illa till mods nu än innan. Usch…

Nu ska vi snart till barnmorskan igen för en vanlig koll. Jag vet inte om jag vågar fråga henne allt som jag funderar på, men vi får se när vi kommer dit.

Magen vecka 32

20111127-221245.jpg

Magen vecka 31

20111120-202634.jpg

Vecka 31 – panik

31+1 idag. Alltså mindre än 9 veckor kvar. Panik. Riktig panik. Det enda jag tänker på nu för tiden är att jag inte kommer kunna klara av att föda barn. Jag är inte skapad för att föda barn, inte gjord för att vara förälder. Panik.

Jag behöver mina vänner mer än någonsin nu. Var är ni? Överallt i världen förutom i Stockholm, ser det ut som.

Är jag ointressant nu när jag är med barn? Inte så rolig att hänga med längre, nu när jag inte dricker alkohol?

Jag är ensammast i hela världen och det är helt och hållet mitt eget fel – det är jag medveten om. Jag kunde ha hört av mig, jag kunde ha åkt in till stan mer och gått runt i flera timmar, jag kunde ha stannat uppe sent oftare. Men jag behöver mina vänner nu.

Känner ni att ni fortfarande vill umgås med mig trots att jag inte kan festa, shoppa i timmar eller sitta vaken hur sent som helst – snälla, låt mig veta. Jag vill inte behöva lägga allt på Royden som just nu innehar alla viktiga roller för mig, samtidigt.

Jag vill inte behöva göra allt det här ensam. Jag är ledsen och rädd och liten, och inte längre den stabila människan alla kunde luta sig på, och som vet hur man ska göra (jag har ju aldrig gjort det här förut). Hoppas inte det förändrar hur ni känner för mig.

Babyshower!

Bilder från lördagens babyshower! De är tagna av Emzi, tack för att du delade med dig 🙂

20111116-112752.jpg

20111116-112810.jpg

Lite mat och fina tack-påsar som jag glömde ge till hälften av tjejerna, de som gick tidigare. Typiskt.

20111116-112826.jpg

20111116-112843.jpg

Snyggaste blöjtårtan någonsin från Emma och ett ytterst passande paket från Hanna och Carro.

20111116-112901.jpg

Paketöppning!

Stort tack till alla som kom och för alla underbara presenter! Ett extra tack till Emma som kom förbi innan och hjälpte till, och till min älskade Royden som är stor och stark och hjälper till mest hela tiden. Massa kärlek!

Magen vecka 30

20111114-105157.jpg

Vecka/week 29

Och så är det torsdag igen. Man nyser två gånger så är det ny vecka.

And so it’s Thursday again. You sneeze twice and it’s a new week.

I tisdags var jag på läkarbesök på MVC, det var snabbt över och vi konstaterade att jag ska jobba hemifrån två dagar i veckan i två veckor och sedan ska jag träffa läkaren igen och berätta hur det känns. Om det känns OK så kommer jag fortsätta att jobba så tills jag går på mammaledighet, annars kommer läkaren att ge mig ett sjukintyg så jag kan sjukskriva mig på halvtid i alla fall. Jag vet inte riktigt vad jag helst vill – det är så olika från dag till dag hur jag mår, så att jobba hemifrån kanske balanserar ut det lite mer. Vi får se helst enkelt.

Last Tuesday I saw a doctor at the midwifery clinic, it went swift and we decided that I’ll be working from home two days a week for two weeks and then see the doctor again and tell her how it feels. If everything feels OK I’ll go on working like that until I go on maternal leave, if not she’ll give me a written permit and I’ll go on sick leave at 50% at least. I don’t know what I’d rather do – I feel so different from day to day, so maybe working from home will balance it out a little. We’ll have to see.

I morse följde Royden med till barnmorskan, där vi tog blodprov, lyssnade på Buttons hjärta, mätte magen och pratade lite amning och olika smärtstillande. Snart är vi ju i vecka 30, vilket känns helt galet nära, och då börjar det bli lite pirrigt.

This morning Royden came with me to the midwife where I did a blood test, listened to Button’s heart, measured the tummy and talked about breast feeding and pain relief. We’ll soon be in week 30, which feels crazy close to labour, and it’s starting to make me a little nervous.

Bild på magen kommer väl till helgen som vanligt, om jag nu kommer ihåg det ens tills dess. Vi har ett barnrum att måla klart innan Royden åker till Kina på söndag, för jag vill att barnrummet är så färdigt som möjligt tills jag har min babyshower. Det är ju inge vidare snyggt att visa upp ett brunmålat rum med massa verktyg och lite barnmöbler när tjejerna kommer förbi och ska gulla ihjäl sig…

I guess a picture of the tummy will be up this weekend as usual, if I remember to take one even then. We have a baby room to paint before Royden goes to China on Sunday, because I want the baby room to be as finished as we can get it before the babyshower. It’s not very nice to show a room with brown walls, loads of tools on the floor and some furniture when the girls are stopping by and will surely cuddle themselves to death…

Tre stycken babymöbler och ett stycke svärfar

Igår byggde jag och Royden ihop babymöblerna från IKEA. Vi köpte Leksvik-serien innan den tas ur produktion, och jag är så nöjd! De är så mysiga dessa möbler!

Yesterday Royden and I assembled the baby furniture from IKEA. We bought the Leksvik series before they stop producing them and I am so happy about them! They look so nice!

Att se just spjälsängen ihopmonterad var en någorlunda aha-upplevelse. Här ska vår lilla prins sova om bara några månader. Helt otroligt!

To see the crib assembled was a sort of an epiphany. This is where our little prince will be sleeping in just a few months. Unbelievable!

Idag ankommer Roydens pappa Dudley till Stockholm. Han ska till Tyskland på affärsresa, och relativt sett är ju Sverige väldigt nära så han ville komma och hälsa på över helgen. Eftersom det är dessutom Halloween tänkte jag anstränga mig lite extra med matlagningen, vilket jag tror att han kommer att uppskatta! Jag hoppas bara att vädret blir bra… En sydafrikan har nog inte ett överflöd av varma tröjor att packa ner.

Royden’s dad Dudley is arriving to Stockholm today. He’s going on a business trip to Germany, so since Sweden is pretty close in perspective when travelling from South Africa he decided to stop by our place for a short weekend visit. Since it’s Halloween this weekend I’ll be focusing a little bit extra on the cooking and baking, which I think he will appreciate! Let’s just hope the weather will be nice… I guess a South African only has so many jerseys to pack.