Building Button

Magen vecka 33

20111203-221010.jpg

Annonser

Vecka 33

Igår var vi på förlossningsföreläsning på Huddinge Sjukhus. Tanken var nog att lugnt informera blivande föräldrar om hur en normal förlossning går till, och att på något vis göra de nervösa blivande mammorna mindre nervösa och få dem att känna att de har mer kött på benen inför förlossningen.

Jag mådde dåligt under hela föreläsningen och nu vill jag verkligen inte mer. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag känner mig mer illa till mods nu än innan. Usch…

Nu ska vi snart till barnmorskan igen för en vanlig koll. Jag vet inte om jag vågar fråga henne allt som jag funderar på, men vi får se när vi kommer dit.

Magen vecka 32

20111127-221245.jpg

Vecka 32

Redan vecka 32. Det går så fort nu att jag glömmer bort att ta bilder och skriva inlägg och allt möjligt.

Igår köpte jag och Royden lite mer bebissaker, och beställde barnvagnen. Lite sent kanske, men enligt Babylands personal tar BRIO-vagnarna ca 4 veckor att få levererade. Vi valde en BRIO Happy kombivagn, alltså en sittvagn som man lägger en hårdlift i, i färgen Sandbeige.

Vi valde den beiga mest för att, enligt Royden, då passar vagnen till mestadelen av mina kläder. Det har han ju naturligtvis rätt i, men det vågar man väl inte erkänna!

Vi ville köpa ett s k babyskydd (en bärstol som också fungerar som bilbarnstol), men vi tänkte att vi väntar med det inköpet tills efter jul då vi måste köpa julklappar och sånt också. Kanske kan vi önska oss en i julklapp av en blivande mor- eller farförälder?

Det är nog mest Royden som kommer använda den, för den är ganska tung även utan bebis i, men det är verkligen en smidig produkt. Jag kommer nog mest använda vagnen eller en bärsjal. Det känns lite mysigare.

Imorgon måste jag komma ihåg att ringa till Försäkringskassan och fråga dem hur det går med min ansökan om föräldraersättning. Jag har inte hört något alls och jag skickade in papprena i början på oktober. Töntigt lång tid tycker jag – SÅ mycket kan de väl ändå inte ha att göra?

Magen vecka 31

20111120-202634.jpg

Vecka 31 – panik

31+1 idag. Alltså mindre än 9 veckor kvar. Panik. Riktig panik. Det enda jag tänker på nu för tiden är att jag inte kommer kunna klara av att föda barn. Jag är inte skapad för att föda barn, inte gjord för att vara förälder. Panik.

Jag behöver mina vänner mer än någonsin nu. Var är ni? Överallt i världen förutom i Stockholm, ser det ut som.

Är jag ointressant nu när jag är med barn? Inte så rolig att hänga med längre, nu när jag inte dricker alkohol?

Jag är ensammast i hela världen och det är helt och hållet mitt eget fel – det är jag medveten om. Jag kunde ha hört av mig, jag kunde ha åkt in till stan mer och gått runt i flera timmar, jag kunde ha stannat uppe sent oftare. Men jag behöver mina vänner nu.

Känner ni att ni fortfarande vill umgås med mig trots att jag inte kan festa, shoppa i timmar eller sitta vaken hur sent som helst – snälla, låt mig veta. Jag vill inte behöva lägga allt på Royden som just nu innehar alla viktiga roller för mig, samtidigt.

Jag vill inte behöva göra allt det här ensam. Jag är ledsen och rädd och liten, och inte längre den stabila människan alla kunde luta sig på, och som vet hur man ska göra (jag har ju aldrig gjort det här förut). Hoppas inte det förändrar hur ni känner för mig.

Babyshower!

Bilder från lördagens babyshower! De är tagna av Emzi, tack för att du delade med dig 🙂

20111116-112752.jpg

20111116-112810.jpg

Lite mat och fina tack-påsar som jag glömde ge till hälften av tjejerna, de som gick tidigare. Typiskt.

20111116-112826.jpg

20111116-112843.jpg

Snyggaste blöjtårtan någonsin från Emma och ett ytterst passande paket från Hanna och Carro.

20111116-112901.jpg

Paketöppning!

Stort tack till alla som kom och för alla underbara presenter! Ett extra tack till Emma som kom förbi innan och hjälpte till, och till min älskade Royden som är stor och stark och hjälper till mest hela tiden. Massa kärlek!

Magen vecka 30

20111114-105157.jpg

Vecka/week 30

Okej, nu börjar nedräkningen. Vecka 30 idag, helt galet. När jag för tio veckor sedan föreställde mig hur det skulle bli tio veckor framåt trodde jag att jag för det första skulle ha större mage (men sedan träffade jag Eveline… 😉 ), men jag antar att jag har en ganska liten grabb där inne. Det gör i och för sig inte jättemycket, då jag inbillar mig att det kommer underlätta förlossningen om han är liten.

Alright, the count-down starts now. Week 30 today, insane. When I 10 weeks ago tried to picture what 10 weeks ahead would be like I first of all thought that I’d have a bigger tummy (and then I met Eveline…), but I guess that I have a pretty small young man in there. That’s totally fine by me, though, as I keep picturing the labour being easier if he’s small.

Den här veckan har Royden varit i Kina, och han kommer äntligen hem imorgon eftermiddag! Jag vet inte riktigt varför, men jag har börjat spela upp mardrömsscenarion för mig själv – som att planet störtar på väg hem och sånt läskigt. Jag har drömt väldigt mycket också, lite läskigt även där, men mest om saker jag faktiskt oroar mig för (som att inte ha tillräckligt med pengar att ha barn, till exempel). Hur som helst, jag tror att det är nyttigt att vara orolig ibland. Det får en tillbaka på jorden, och det får en att prioritera om ganska ordentligt.

This week Royden has been in China, and he’s finally coming back home tomorrow afternoon! I don’t really know why, but I’ve been imagining nightmare scenarios to myself – like the plane crashing on his way back and scary stuff like that. I’ve been dreaming a lot too, a bit scary stuff in there too, but mostly things I’m really worried about (like not having enough money to support a child, for example). Anywho, I think being worried can be good sometimes. It slams you back onto Earth, and makes you change your priorities quite thoroughly.

”Now, if you two don’t mind, I’m going to bed before either of you come up with another clever idea to get us killed. Or worse, expelled.”
”She needs to sort out her priorities.”

Jag har börjat arbeta hemifrån två dagar i veckan nu och herregud så skönt det är! Bara en sådan sak att kunna ha på sig riktigt bekväma kläder som inte sitter åt och kunna gå barfota en hel dag gör verkligen underverk! Jag sitter vid jobbdatorn från 8-17 nu och äter lunch framför skärmen, så det blir faktiskt 9 timmars arbete istället för att vara hemifrån totalt 10 timmar om dagen och arbeta kanske 7-8. Saker blir gjorda snabbt och smidigt, och så är det inte hela världen att jag faktiskt dessutom hinner ta 5 minuter här och där för att bli klar med tvätten också. Riktigt nöjd är jag! Jobba fram till beräknat förslossningsdatum, pff – inga problem! Men, jag ska se hur många semesterdagar jag har kvar och om jag kan använda dem för att gå tidigare, kanske efter jul och nyår. Det hade varit skönt.

I’ve begun working from home two days a week now, and it’s wonderful! Just being able to wear comfortable clothes and go barefoot for a day really do me wonders! I’m sitting by my work laptop from 8 am to 5 pm now and I even have lunch in front of it, so that’s actually 9 hours of work instead of me being away from home for 10 hours a day and work about 7-8. Things get done swiftly and smoothly, and I can actually take five minutes here and there to sort out the laundry. Mightily satisfied! Work until delivery date, pff – no problems! But, I will check out how many vacation days I have left and see if I can maybe use them and stop working after Christmas and New Year’s. That’d be lovely.

Eftersom Royden kommer hem imorgon får väl jag försöka ta en egen bild idag – får se hur det går…

Since Royden is coming home tomorrow I’ll try and take a photo of myself today – we’ll see how that goes…

Royden goes to China

I don’t bother writing this entry in both Swedish and English, so English it is.

Royden goes to China today, he’s busy boarding the plane as I type. He’ll be back on Saturday, just in time for the babyshower, if everything goes well. Last time he came back one day late due to delays and what not. I hope nothing like that will happen this time.

We finished off the baby room today. Or, Royden finished painting while I was busy being dizzy on the couch. Anywho, the baby room is now white instead of chocolate and terra cotta colored and the furniture are in place. It looks so big and airy now without all the tools and rubbish. He also put our new bedroom lights up – it looks fantastic.

It will, however, be hard to be on my own this week. I’m gonna try and keep busy with all kinds of artsy stuff, and also preparing for Saturday. We’ll see how that goes.

I’m now in my way back from town, I came with to see Royden off by the airport express train. Both of us were probably trying to look as though this is nothing to worry about and that he’ll be back before we know it. How gullible adults can be sometimes. I’ll try and stay up later than I usually do tonight so that I fall asleep quickly. I don’t want to be alone in our big bed for longer than I have to.

I’m gonna miss you, love. It aches already.