Building Button

Kategori: Weekly progress

Vecka 40

Jahapp, där passerade vi beräknade födelsedatumet, precis som jag hade förväntat mig. Ändå känns det surt att behöva vänta ännu längre. Folk blir så besvikna när de frågar om det har kommit någon bebis och jag svarar nej. Att folk verkligen tror att bebisar kommer exakt den dagen de är beräknade – är folk inte mer allmänutbildade än så? Nåväl, jag orkar inte bry mig längre.

Jag kommer vara så egoistisk nu så folk kommer inte känna igen mig. Jag tänker bara fokusera på mig själv, för så fort Button är här så kommer ju allt fokus ligga på honom. Jag förtjänar det säkert inte egentligen, men det struntar jag i.

Allt är klart i hans rum, vi har köpt alla saker han kommer behöva (tror vi), och försökt förbereda oss så mycket det bara går. Fast, man kan ju inte förbereda sig tillräckligt inför en sån här stor grej.

Jag orkar inte ens skriva mer. Det är nog dags att gå och lägga sig nu, klockan är sent och jag får inte sova på nätterna (inte för att jag kommer få sova mycket när han är här men då kan jag åtminstone ligga bekvämt).

Bild på magen kommer väl senare.

Vecka 39

20120116-175813.jpg

Vi börjar bli stora nu, jag och Button. Inte långt kvar nu, BF är på torsdag. Utöver lite förvärkar på kvällarna så känns det ingenting – jag trodde att jag skulle vara supernervös och må dåligt, men jag mår bra, har okej med energi och den enda som är nervös är Royden.

Jag håller er uppdaterade när det börjar hända grejer.

Sen vecka 38

20120109-224504.jpg

Kom precis på att jag inte har skrivit något om vecka 38 än. Vi har haft så mycket annat för oss med bröllopet att jag helt enkelt glömde.

Förvärkarna kommer ofta nu, framför allt på kvällarna. Det är svårt att somna när man inte kan ligga bekvämt och magen drar ihop sig till en stenhård fyrkant vad man är gör och allt blod försvinner från huvudet till livmodern. Button rör på sig mycket fortfarande och det kan göra att värkarna gör ännu ondare ibland.

Royden är världens bästa och går upp på kvällarna för att fixa t ex varm choklad eller smörgåsar för att jag vill ha det, fast än jag enkelt skulle kunna göra det själv. Han är verkligen världens bästa partner och kommer bli världens bästa pappa.

Jag önskar dock att jag kunde säga att jag nu helt och hållet har vant mig vid tanken på att bli förälder. Att allt är klart och att jag nu bara väntar och längtar. Självklart längtar jag tills Button kommer, men inte bara för att få bli mamma. Mest är jag självisk och vill att graviditeten ska vara över så att jag kan röra mig normalt och känna mig lite snygg ibland. Hemsk människa är vad jag är.

Royden verkar ha greppat allt och är jättetaggad inför hela grejen. Jag är mest rädd och orolig. Bästa starten, liksom! Men, som man alltid säger, det löser sig.

Vi fick se honom på ultraljud igen för bara några dagar sedan, finaste profilen jag någonsin har sett! Han låg och svalde och var jättesöt.

Han får gärna komma snart, men det är hela 10 dagar kvar… Pust.

Vecka 37

20120102-231245.jpg

Är riktigt tjock nu, och det stökar runt ganska ordentligt fortfarande. Han är nog rätt liten, smidig och slajmig för han snurrar runt hur mycket som helst. Inte får jag sova heller.

Imorgon ska vi på ultraljud igen och se hur tillväxtkurvan ser ut, hur pass liten han är och sånt. Sen är det bara en dag kvar tills Evelines BF, hoppas allt går bra för henne! Hon har en gigantisk bebis istället, så jag hoppas hon slipper gå över tiden. Vi ska bli mammor som sitter i solen och myser i vår, med eller utan lattemuggar. 🙂 ser fram emot det som tusan. ❤

Godnatt 🙂

Vecka 36, förvärkar och bråk

20111226-211212.jpg

Magen på julafton. Toppen är från MQ och kostade 299:- och passar rätt så fint trots att den inte är från någon speciell mamma-avdelning eller så.

20111226-212852.jpg

Den 22 december gick jag på semester, och jag har valt att ta ut alla mina kvarvarande semesterdagar så jag är ledig fram till och med fredagen den 13 januari. Sedan går jag på mammaledighet den 16 januari, dvs måndagen efter. Passar rätt bra tycker jag.

Det är otroligt skönt att vara ledig. Även om jag inte hade ett ansträngande arbete är det verkligen skönt att få sova ut på morgonen om Button har hållit mig vaken, och att slippa åka långt varje dag.

Däremot är det lite nervöst att bara vara hemma och vänta. Jag tänker ofta på mina två väninnor Ulrika och Eveline, med BF 14 december respektive 4 januari. Jag har inte hört något från någon av dem än, men jag hoppas på goda nyheter snart.

Button är väldigt aktiv nu, konstigt nog. Jag trodde att det skulle vara alldeles för trångt nu, men han ormar på, mer än vanligt. ”He’s getting comfortable,” säger Royden när jag påpekar livligheten. Han uppmuntrar till och med Button att sparka runt, pratar med honom genom magen och trycker och håller på. Jäkligt gulligt i och för sig, men en aning obekvämt efter ett tag.

Braxton Hicks-värkarna håller på för fullt de med. Jag får säkert 10-15 st om dagen nu, vilket är mycket jämfört med tidigare då jag kunde få kanske en eller två om dagen och då bara om jag hade ansträngt mig under dagen.

Det har varit en mentalt tuff vecka, mest för att jag har bråkat massor med mamma angående bröllopet. På något vis har hon fått för sig att vi valde att gifta oss i Visby så att hon måste spendera pengar, och inte för att vi vill gifta oss i Visby. Och tusen andra saker. Blä, jag orkar verkligen inte. Om hon tycker att det är för jobbigt och inte alls värt att åka till Gotland en helg för att jag ska gifta mig så gör det inget för mig om hon stannar hemma. Sådeså. Jag är vuxen nu och bestämmer själv om allt som rör mig, min familj och vår framtid. Punkt.

Vecka 35 och lite strul

Igår åkte jag till barnmorskan ensam. Det var skönt att få prata av sig lite och dessutom inte behöva tänka på att prata långsamt eller översätta till engelska.

För ca 4 veckor sedan hade Button vänt sig med huvudet nedåt och hade legat kvar så, redo att komma ut när studen skulle komma – ja, tills igår dvs.

Natten till igår vaknade jag av sammandragningar i livmodern och hade svettats så mycket under natten att jag trodde att vattnet hade gått. Det gjorde ont i hela magen och alla muskelfästen och för en sekund trodde jag att nu skulle Button komma. Efter ett tag lyckades jag dock somna om.

När barnmorskan kände efter vart huvudet låg började hon naturligtvis längst ner, där huvudet hade legat, men hon kände det inte. Han hade alltså vänt på sig under natten, vilket var varför jag hade haft så ont, och låg nu med huvudet uppåt.

Toppen.

Om inte bebisen ligger med huvudet i position efter vecka 36 så försöker de vända barnet – om det är ens första barn. Andra eller senare barn kan vända på sig strax innan förlossningen utan att det är konstigt.

Vi fick en ultraljudstid på Huddinge sjukhus, där vi sitter i skrivande stund, för att se hur han ligger, om han är tillräckligt stor osv. Vi får se hur det går.

Jättesen bild på magen vecka 34

20111213-113513.jpg

Vecka 34 och gravidfotografering

Herregud, nu har jag glömt att uppdatera igen! Vi är så dåliga på att ta bilder på magen, framförallt när andra bilder ska tas!

Igår var vi på Karbin Klätterhall och tog gravidfotografier. Eller, Emma tog bilderna, vi bara flummade runt. Jag hoppas att det blev några fina bilder också.

Veckorna bara flyger förbi. Jag har bara 1,5 veckor kvar på jobbet, sedan ska jag vara mass ledig, vila och vänta ihjäl mig.

Det är inte kul nu. Det har inte varit speciellt kul överhuvudtaget, men nu är det verkligen inte kul. Det är så jäkla tungt och jag är bara tjock och i vägen (jo, det är jag så säg för tusan inte emot!!!), har absolut ingen ork till någonting och känner mig allmänt handikappad. Jag orkar inte vara trevlig, vill inte umgås med någon och orkar definitivt inte ha långt kontorsmöte ikväll.

Hela förlossningsgrejen börjar dock kännas bättre. Jag drömmer inte mardrömmar längre, och kan fokusera på allt som kommer efteråt istället. Det känns bra.

Och Royden är underbar som vanligt. Han tog en omväg till jobbet idag för att jag ville att han skulle gå med mig. Han tar både disken, matlagningen och tvätten många gånger, för att han vet hur utmattad jag är. Finaste människan i världen – och alldeles min.

Magen vecka 33

20111203-221010.jpg

Vecka 33

Igår var vi på förlossningsföreläsning på Huddinge Sjukhus. Tanken var nog att lugnt informera blivande föräldrar om hur en normal förlossning går till, och att på något vis göra de nervösa blivande mammorna mindre nervösa och få dem att känna att de har mer kött på benen inför förlossningen.

Jag mådde dåligt under hela föreläsningen och nu vill jag verkligen inte mer. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag känner mig mer illa till mods nu än innan. Usch…

Nu ska vi snart till barnmorskan igen för en vanlig koll. Jag vet inte om jag vågar fråga henne allt som jag funderar på, men vi får se när vi kommer dit.