Så det är såhär det känns, alltså?

av Honeymunchkin

Igår kväll gick vi och la oss tidigt då både jag och Royden var trötta, och tittade på avsnitt 9-13 av nya Thundercats och de sista 4 avsnitten av den riktiga tecknade Batman-serien. Vi ser på alldeles för mycket tecknat, men jag antar att det är ett försök till att kompensera det massiva antalet vuxenpoäng vi har samlat på oss på knappt ett halvår…

När jag lägger mig ner brukar magen krampa ihop sig, inte så att det gör ont eller så, men den blir stenhård till och från, och det får huvudet att kännas som när man hänger upp-och-ner. Men, igår började det faktiskt göra ont också, en smärta som liknar mensvärk väldigt mycket. Jag lyckades dock somna till slut, bara för att vakna typ tusen gånger under natten av sammandragningarna. När klockan var runt 5:30 gav jag upp på att försöka somna om, för värkarna kom så tätt inpå att jag inte hann somna.

Here we go, tänkte jag och drog fram mobiltelefonen och öppnade en graviditetapplikation som har en s.k. värkmätare där man trycker på Start när värken börjar och Stop när den börjar avta så räknar applikationen ut genomsnittstiden och intervallerna, så man slipper tänka på det själv. Enligt den befann jag mig i det första fasen av första stadiet av förlossningen, vilket är när modermunnen öppnas från 0 cm till ca 3-4 cm. Den perioden är tidsmässigt den längsta, men minst intensiv. Om man har en lång förlossning är det oftast det här fasen som drar ut på tiden.

Om man ringer till förlossningen under den här tiden vill de att man stannar kvar hemma, annars kan det bli en väldigt lång vistelse på sjukhuset helt i onödan. Däremot är de väldigt trevliga över telefon och vill att man ringer om man undrar över något.

När värkarna börjar bli mer intensiva och man har ungefär 3-4 stycken inom 10 minuter vill de dock att man kommer in till sjukhuset, för då har förmodligen andra fasen av första stadiet börjat, när modermunnen öppnas från 4 cm till 8 cm. Jag vill inte ens försöka tänka mig hur ont det kan göra då.

När jag klockade mina värkar under morgonen såg jag att de varade i ungefär 45-60 sek, med ca 7-9 minuters intervaller, vilket passar ganska bra in på första fasens värkar. De var dessutom starkare än vad jag tidigare upplevt, men inte en smärta jag är helt ovan vid eftersom jag i vanliga fall har riktigt jäklig mensvärk (såndär man kräks och svimmar av, ungefär).

Man känner verkligen av innan att värken kommer, det börjar först svida till lite grann djupt inne i underlivet (förmodligen där modermunnen sitter), och sedan spänner det till i hela livmodern, dvs från underlivet upp till solar plexus, och sedan blir det bara riktigt intensivt. Det spänner hårt i magen och man spänner sig i hela kroppen av bara farten (men man kan tvinga sig själv till att slappna av, vilket underlättar mycket), man får svårt att andas vanligt och måste ta djupa långsamma andetag för att få i sig luft. När värken sedan ger med sig känner man det lika tydligt och det är en underbar känsla, för smärtan avtar ganska snabbt.

Om det jag upplevde bara var på låtsas undrar jag hur mycket värre det kommer bli när det faktiskt är på riktigt. Kommer det att börja likadant och sedan stegvis bara bli värre? Förmodligen. Men nu har jag fått lite försmak på vad som kommer att hända och det känns faktiskt bra. Nu vet jag hur det känns när en värk kommer, när den avtar och att det faktiskt funkar att andas så som tanterna på barnmorskemottagningen tjatade om på profylaxkursen. Man kan nog inte förbereda sig så mycket egentligen på det här med att föda barn om man aldrig har gjort det tidigare, men jag känner mig någorlunda förberedd, faktiskt.

Och det är ju alltid något.

Annonser