Vecka 40

av Honeymunchkin

Jahapp, där passerade vi beräknade födelsedatumet, precis som jag hade förväntat mig. Ändå känns det surt att behöva vänta ännu längre. Folk blir så besvikna när de frågar om det har kommit någon bebis och jag svarar nej. Att folk verkligen tror att bebisar kommer exakt den dagen de är beräknade – är folk inte mer allmänutbildade än så? Nåväl, jag orkar inte bry mig längre.

Jag kommer vara så egoistisk nu så folk kommer inte känna igen mig. Jag tänker bara fokusera på mig själv, för så fort Button är här så kommer ju allt fokus ligga på honom. Jag förtjänar det säkert inte egentligen, men det struntar jag i.

Allt är klart i hans rum, vi har köpt alla saker han kommer behöva (tror vi), och försökt förbereda oss så mycket det bara går. Fast, man kan ju inte förbereda sig tillräckligt inför en sån här stor grej.

Jag orkar inte ens skriva mer. Det är nog dags att gå och lägga sig nu, klockan är sent och jag får inte sova på nätterna (inte för att jag kommer få sova mycket när han är här men då kan jag åtminstone ligga bekvämt).

Bild på magen kommer väl senare.

Annonser