Dålig dag?

av Honeymunchkin

Bara en allmänt dålig dag idag. En såndär dag man undrar varför man ens klev upp ur sängen till att börja med.

Somnade kl 22:00 igår, vaknade kl 07:00 av alarmet men var fortfarande jättetrött. Upp och äta frukost (och titta på de jätteformat bilderna Emma tog på oss i helgen <3), väcka Royden, klä på sig, glömmer sminket tills sista sekund, blir sen till bussen och inser att vi inte kommer hinna. Jo, tror Royden, vi försöker hinna!

Vi gick riktigt fort, såndär förbränna-fett-promenad-takt. Helt okej om man har vanlig lungkapacitet och inte så ont i höfterna, men vad tusan, jag ville inte heller missa bussen. Ca 100 m från hållplatsen susar busses förbi oss, Royden börjar springa för att hålla bussen tills jag kom fram, men jag joggade på för att inte ta lång tid på mig.

Riktigt dålig idé.

Det gjorde så jäkla ont i magen, diafragman, höfterna, knäna, lungorna – hela kroppen bara skrek: Vafan håller du på med, kvinna!?

Jag hade ont hela bussresan, kom fram till Hökarängen och åkte upp för rulltrappan. Där finns en bänk, för 3 personer, där två friska unga normala ickegravida tjejer sitter. Alltså, blickarna jag fick när jag frågade om jag fick sitta mellan dem, där deras väskor låg! Herregud, uppfostrar folk inte sina barn?!

7 minuter senare kom tunnelbanan, åkte en station till Farsta och på väg från tunnelbanan till bussarna har folk så jävla bråttom att de inte märker att de nästan armbågar mig i magen. Man ba, Ja men döda min bebis du bara! Du har ju bråttom till jobbet!

På bussen hade jag fortfarande ont och svårt att andas (iofs inget nytt eller farligt, men ändå), och folk är så otrevliga! Var killen tvungen att sätta sig bredvid just mig på en halvtom buss när han uppenbarligen ser att jag kommer behöva klämma mig förbi honom när jag ska av?! Självklart måste han det, och kan inte heller flytta lite på sig när den stora valrossen Emelie vill kliva av bussen.

Busschauffören ångrade sig med någon meter eller så när han skulle stanna vid hållplatsen och bromsar hårt. Helt okej om man har normal balans och inte är halvvägs förbi en idiot i sätet bredvid. Chauffören kunde inte ens sänka bussen när jag skulle kliva av, och när jag då halvramlade ur bussen sådär graciöst som bara jag kan ville jag bara sätta mig ner på backen och störtgråta.

Men nej, så gör bara småbarn och stora vuxna Emelie måste ju till jobbet. Så jag gick och grät istället – multitasking på mycket hög nivå. Höfterna gjorde så ont, magen krampade och folk är sånna jävla idioter.

Dags att gå till jobbet och vara trevlig och pedagogisk! Såklart man orkar det!

Nej, nu vill jag inte vara med längre. Jag vill bara ligga hemma i soffan och glo på David Attenboroughs alla dokumentärer och äta pepparkakor fram tills dess att Button kommer.

/emo

Annonser