Profylax

av Honeymunchkin

Igår var jag och Royden på en profylaxkurs på barnmorskemottagningen. Självklart fick vi göra massa töntiga andningsövningar som vi måste träna på hemma, samt massage- och avlastningsställningar att prova oss igenom för att se vad som fungerar.

Jag har jordens känsligaste skelett och det innebär att om någon vidrör de områden där det bokstavligen bara är skinn och ben (nyckelben, smalben osv) så gör det fruktansvärt ont. När vi då skulle prova en avlastningsövning där Royden skulle trycka ihop bäckenet på mig, t ex, kan ni ju tänka er hur avslappnande det var.

Efter allt detta så fick vi se en film där man fick följa två kvinnor som, på film, går igenom det jobbigaste värkarbetet samt förlossningen.

”Ingen har tyckt att den är för jobbig att se, ingen har gått ut ur rummet vad jag vet.” – Barnmorska

”Det var en jättebra film!” – Deltagare

Eh… Okej. Vi fick se dessa kvinnor ha så olidligt ont, må dåligt, nästintill däcka av lustgasen, skrika och bara allmänt rent helvete. Jomenvisst, jättebra film…

Är det verkligen bara jag som tycker att det här är läskigt? Alla andra gravida par vi har stött på är så jäkla världsvana och förberedda. De barnmorskor vi har pratat med tycker att det nästan är lite löjligt att jag är rädd för vissa saker.

”Prata med din partner!” får man höra hur mycket som helst. Jaha? Och vad ska han göra åt saken? Han blir ju bara mer orolig ju fler saker jag skriver upp på Jag-är-rädd-för-detta-listan. Han känner sig redan otillräcklig och är rädd för att han inte ska kunna hjälpa mig. Vi pratar om det så mycket vi kan och orkar, men jag har svårt att vara stöttande gentemot honom just nu.

Han sa själv igår ”Till och med jag blev rädd när vi såg filmen, och jag behöver inte ens gå igenom det.”

”Ni är ju ett team, ni föder ju barn tillsammans!” – Barnmorska

Åh, vad jag önskar att det var så, att man kunde turas om lite, men det är inte så! Han kommer vara ett otroligt ovärderligt stöd för mig vare sig han tror att han kan eller inte, men det är jag som föder barn. Och jag är fortfarande rädd.

Annonser