Snart klara i nya lägenheten! Och foglossning…

av Honeymunchkin

Nu är vi snart klara! Vi har jobbat hårt hela helgen, och fått massor av hjälp som har varit extremt uppskattat – inte minst från min sida. Pappa och hans flickvän Cecilia kom förbi i lördags, liksom Roydens vänner Martin och Zsófia och vi kom en riktigt bra bit på vägen.

20111004-093928.jpg

20111004-094038.jpg

På lördagkvällen kom mamma och hennes sambo förbi med lite tallrikar och glas vi ska få låna tills vi köper egna. På söndagen var det bara jag och Royden, men vi målade färdigt i sovrummet och köket och pillade bort tape och plast från alla väggar.

20111004-093741.jpg

Det börjar se bra ut! Igår var Royden ensam i lägenheten, med enbart en liten klockradio som sällskap, men han lyckades spackla hela vardagsrummet, slipa och måla två lager innan vi åkte ända bort till Vallentuna för att fira min lillebror Nicolas som fyllde 17 år igår. GO ROYDEN!

Idag kvarstår alltså bara tapeterna i köket och sovrummet, ett uppdrag jag verkligen inte känner för att bidra till då jag förmodligen mest skulle vara i vägen. Royden och pappa tar tag i det, med hjälp av Roydens vänner Milla och Zsófia, och dessutom kommer vår leverans av IKEA-möbler idag mellan 9-15. Eftersom det är Kanelbullens dag idag så tänkte jag efter jobbet stanna vid ett bageri och köpa några bullar till folket (om de fortfarande är kvar i lägenheten). Sedan är det bara att skruva möbler som gäller! Vi tänker inte flytta något från vår nuvarande lägenhet förrän alla möblerna är klara och på plats i den nya, för att undvika så mycket kaos som möjligt.

En spännande sak jag har upptäckt i och med måleriet är att foglossning gör jätteont. Jag vet inte säkert om det är foglossning, men det jag har känt stämmer bra överrens med symptomen som står beskrivna under foglossning. Många tycker att det känns som en molande smärta som ibland kan blixtra till neråt eller uppåt från bäckenet – jag skulle mer beskriva det som att jag behöver knäcka höften. Ni vet, om man måste knäcka en knoge, typ, fast mycket större och värre och hela tiden. Det där med blixtrar händer så fort jag ställer mig upp om jag har suttit ner en längre tid, vilket måste se jätteroligt ut när en fräsch 24-åring, med en mage som knappt syns under höstkappan, går som om hon är 94 och behöver hjälp med att komma upp från bussätet. Flytta på er, tjocka tant Emelie kommer här!

Annonser