Och hatet flödar!

av Honeymunchkin

Hittills har jag inte läst andra gravidbloggar – och tur var väl det! Hade jag gjort det under de första månaderna hade jag fastnat i depression. Det finns så mycket hat ute på internet, framför allt från kvinnor som inte är helnöjda med sitt utseende som klagar över och hatar smala tjejer bara för att. Och jag blir ledsen. På riktigt.

Jag kan inte rå för att jag ärvde min pappas metabolism. Om ni ser honom och mina syskon så är det inte svårt att förstå – vi är alla supersmala. En av mina bröder har försökt träna upp sig lite, men måste äta massor av tillskott utöver tolv dussin ägg till frukost för att det ska hända något. Jag är precis likadan. Många tycker att jag ska skatta mig lycklig att så är fallet – och det gör jag, ibland.

Men när man försöker ta sig ur en 5-årig period av ätstörningar och måste gå upp i vikt är det inte lika roligt. Oavsett hur mycket man pinar i sig så händer ingenting. Tortyr för något gott, men det goda kommer aldrig. Lyllos mig, eller?

Inte heller när jag måste gå upp i vikt för att må bra under 9 månader. Button tar så mycket av min näring att jag är svimfärdig hela tiden – och oavsett hur mycket jag äter så händer ingenting. Det enda jag har gått upp i vikt är vad livmodern med fostret väger, om ens det.

Och jag får skit för det.

Jag påstår inte att det är ett endaste dugg synd om mig, för helt ärligt skulle jag nog bli bulimiker om jag dessutom la på mig hull. Att vara svullen i magen och gasig räcker gott och väl för mig för att jag ska känna mig äckligt tjock.

Det folk inte förstår när det kommer till anorektiker och andra med ätstörningar är att vi skiter fullständigt i hur andra ser ut. Vår skruvade världsbild gäller bara oss själva, och inte andra normala Svenssons som snurrar runt på nätet och letar efter något att bli upprörda över, ta personligt och se som kränkande. Yttrandefrihet är väl bra, men det finns en gräns på hur mycket man får slänga i folks ansikten. Det kallas moral och borde ingå i grundskoleutbildningen.

Jag struntar i hur mycket andra kvinnor går upp under graviditeten. Jag struntar i hur de ser ut. Jag blir ledsen när de bryr sig så mycket om att jag inte har dragits ner i samma helvete på grund av våra genetiska arv. Jag blir inte en sämre mamma för att jag ser hälsosam och snygg ut under graviditeten.

Eller?

Annonser