Vecka 19

av Honeymunchkin

Snart är vi halvvägs – och det märks! Inte storleksmässigt, möjligtvis, även om folk nu börjar kommentera det, men lilla Button vill ut! Inte på riktigt, såklart, men det pågår väldigt mycket inne i mammas mage. Huvudet sticker fram, eller en fot, eller en rumpa eller varför inte hela Button på en gång? Det är en ganska obehaglig känsla rent fysiskt, men emotionellt är det obeskrivligt underbart.

Det är kul också att Buttons pappa får vara med lite grann – han kan också ligga och känna efter hur bebisen rör på sig innan vi går och lägger oss. Jättemysigt! Jag tror att det har varit jobbigt för honom hittills att känna sig så utanför, men nu blir det andra bullar!

Alla papper angående nya lägenheten är nu klara – vi väntar på lite bankdagar som ska passera osv, men utöver det är allt klart. Det känns helt overkligt! Snart ska vi få styra och stå i ett barnrum! Och inte nog med det, imorgon ska vi på ultraljud, för andra gången. Om Button inte promt har bestämt sig för att skyla sig så kommer vi få se imorgon om det blir en flicka eller pojke. Så spännande!

Folk frågar ofta vad vi hoppas på – jag brukar svara: ”Ett friskt barn”, fast än jag vet vad de menar. När de sedan frågar vilket kön vi tror att det är, ja, det är en helt annan sak! Jag har hela tiden trott att det är en pojke. Likaså min sambo. Alla töntiga tester vi har gjort har alla visat ‘Pojke’, och häromdagen bad min storkusin att få titta på magen och sade bestämt: ”Jag tror att det blir en pojke – du har en typisk pojkmage!” Inte för att jag tror att det kan vara skillnad på magen beroende på fostrets kromosompar, men ändå.

Imorgon får vi förhoppningsvis veta! Då kommer vi även sprida ordet lite längre än till bara de närmaste vännerna. Det ska bli intressant att se hur folk reagerar…

Bild på magen kommer här!

20110824-093312.jpg

Annonser