Building Button

Month: juli, 2011

Vecka 15

Jag har haft växtvärk till och från de närmaste dagarna, men det har inte varit något i jämförelse med den magknip jag får av nästan all typ av mat. Metabolismen har förändrats, blivit ännu snabbare än den var innan jag blev gravid, vilket ställer till med massa problem för min stackars mage.

Matsmältningsprocessen är så snabb nu att jag blir hungrig kort efter jag har ätit ordentligt, och kroppen tar inte upp all den näring som jag och Button behöver. Istället blir jag som sagt hungrig konstant, en hungerkänsla som snabbt och enkelt går över till illamående om jag inte får något att äta i tid. Utöver det blir jag extremt gasig i magen, vilket jag har förstått är vanligt hos gravida, men det sätter sig som hårda luftbubblor i tarmarna som inte försvinner och gör riktigt jävla ont ibland.

Jag antar att tarmarna har börjat flytta lite på sig, eftersom jag nu tydligt kan känna livmodern som en hård vattenballong mellan naveln och venusberget. Det kan väl också vara en bidragande faktor till att magen sväller och inte kan bete sig som folk.

20110728-031449.jpg

Vecka 14

Vecka 14 igår! Samma dag som min äskade kom hem från affärsresan till Kina.

Fast än jag nu är i vecka 14, mår jag fortfarande illa ibland. Imorse kunde jag inte äta färdigt frukosten för jag mådde så illa. Det kan var stress över att vi inte har hittat en lägenhet än också, eller bara sista slutspurten av ”morning sickness” men förmodligen en blandning av de två.

Här kommer i alla fall nästa bild!

20110718-020151.jpg

Snart första trimestern klar!

Min älskade fästman skickade just ett meddelande från Kina där han är fast efter flygstrul (igen!) – ”give Button a rub from me and tell him that daddy will be home soon” skrev han. Underbara karl, vad jag älskar honom!

Imorgon börjar vecka 14, sista veckan på första trimestern! Imorgon kommer även min älskling hem, om flyget går som det ska. Jag kommer självfallet infinna mig på Arlanda för att välkomna honom hem.

Åh, vad jag längtar!

Trött, illamående och ensam

Jag har idag insett vad riktig trötthet är. Att stanna uppe sent och spela datorspel eller titta på en serie filmer har jag gjort många gånger, och varit trött dagen efter, men det här – det är nog första slängen av föräldra-insomnia.

Jag och några vänner var och såg nya Harr Potter-filmen igår kväll. Det var kul att träffa dem igen då jag inte har sett många av dem på år! Jag berättade den glada nyheten och fick lite blandade reaktioner till en början som till slut blev till lyckliga sådana. Härligt!

Jag hade lovat en av tjejerna sovplats hos mig, och sa även till två andra att det var okej för dem att spendera natten – för jag trodde att jag skulle kunna få tillräckligt med sömn ändå, precis som alltid innan. Men det blev inte riktigt så. Bor man i en etta är det svårt att stänga sovrumsdörren, och tjejerna satt uppe hela natten och tittade på en tv-serie på tvn. Mycket fniss, mycket ljud, mycket av allt och jag kunde verkligen inte sova.

Jag var arg, men fick ju skylla mig själv som sagt att det var okej. Men, till slut fick jag panikångest och grät jättemycket. Jag tror att de kanske fick lite dåligt samvete. Efter jag hade gråtit ut var jag så slut och avslappnad att jag efter kanske 30 minuter av vrida och vända kunde somna och fick sova i strax under 2 timmar.

06:30 ringde mitt alarm för jag skulle upp och jobba. 07:30 gick jag hemifrån för att kunna vara på plats 09:00. Jobbar till 18:30 ikväll. Jag har varit piggare.

Back-logging och tankar

Nu är jag klar med min s k back-logging. Snart är vi redo för att världen ska få veta om vår vackra lilla hemlighet. Många av våra närmaste har vetat några veckor, men de har varit så bra och stöttande så jag tror inte att jag hade klarat hela första trimestern såhär bra om de inte hade vetat.

Bra och bra… Jag har mått jättedålig, fysiskt, och fått några nervösa sammanbrott här och där men alltid kunnat luta mig mot min partner. Han är verkligen bäst i världen. Jag tycker synd om de kvinnor som behöver gå igenom detta själva.

Det svåraste har varit att acceptera att jag kommer gå upp i vikt och att jag ser lite småtjock ut. Innan jag har en riktig mage att visa upp kommer jag inte se gravid ut, utan bara tjock. Det är riktigt svårt för mig.

En annan svår sak har varit lite förlossningsrädsla. Folk svarar ”ÄH! Det klarar du!” och tror att det ska hjälpa. Om jag inte gör det då? Fattar folk inte hur mycket press de lägger på mig när de säger så? Och inte minst dumförklarar mig som oroar mig för en så korkad sak!? Ingen av dem har varit ens i närheten av en förlossning sedan de själva föddes och tycker att de kan uttala sig om det. Det bästa jag hörde var från en kvinna jag mötte på midsommar som hade en 6-dagars, hon sade: ”Ja, det är skitläskigt och jag förstår att du är rädd. Men det är okej att vara rädd.”

Hur svårt ska det vara för folk i min umgängeskrets att bara säga att det är okej? Kräver jag för mycket då? Pssh, I’m the pregnant lady!

Vecka 13

Otursveckan? Nä, det tänker jag inte tro på. Däremot är min partner på affärsresa i Kina och kommer vara så tills lördag eftermiddag. Det är väldigt tomt i sängen. Illamåendet har lagt sig nästan helt och hållet nu, vilket är väldigt uppskattat.

Jag har lite jobb den här veckan och premiären av nya Harry Potter att se fram emot på onsdag! Det ska bli kul att träffa de gamla HP-tjejerna igen. Jag berättade för två av dem om Button igår, och de visste nog inte om de skulle skratta eller gråta. De gjorde nog lite av båda.

Jag har svårt att sova – kan vara för att min partner inte är här, men också faktumet att jag inte längre kan ligga bekvämt på mage längre måste spela in.

Jag berättade nyheten för mormor härom dagen och hon tog det bättre än vad jag trodde. Känns bra. Nu har jag berättat för alla de viktiga människorna i mitt liv förutom en, min bästis från gymnasiet. Hon har varit utomlands ett tag nu men borde vara tillbaka snart. Efter jag har berättat för henne kommer vi nog gå publikt med Button, eftersom det snart kommer börja synas ändå.

20110711-083523.jpg

Vecka 12

Inte riktigt tre månader, eftersom man räknar så konstigt, men nästan! Vissa säger att den första trimestern slutar den här veckan, och att man då ska börja må bättre också. Jag hoppas verkligen att det sker snart, för nu är jag trött på att må dåligt konstant. Visst är det för en bra anledning, men ändå!

Jag tycker mig kunna se att den övre delen av magen börjar puta lite utåt nu också, eller vad säger ni?

20110711-082456.jpg